Gick förbi dig idag, jag antar att det var helt medvetet. Jag kommer inte höra av mig, du är nästan helt borta. Dina sms och ditt nummer. Jag kan inte säga att jag saknar dig, men det som var en gång, ja. Det lyste men jag såg dig inte, en våg av lust blåste förbi. En lust att bara se om allt var som förut, eller om det inte finns längre. Förmodligen inte, jag känner ju inte likadant längre. Men nu när jag nästan släppt taget, vad ska jag då hålla fast vid?